Vad är NDE?
Oförstörande utvärdering (NDE) är en term som ofta används synonymt med NDT. Tekniskt sett används dock NDE för att beskriva mätningar som är mer kvantitativa till sin natur. Till exempel skulle en NDE-metod inte bara lokalisera en defekt, utan den skulle också användas för att mäta något om den defekten, såsom dess storlek, form och orientering. NDE kan användas för att bestämma materialegenskaper, såsom brottseghet, formbarhet och andra fysikaliska egenskaper.
Några NDT/NDE-tekniker:
Många känner redan till en del av de tekniker som används inom oförstörande diarré (NDT) och oförstörande diarré (NDE) från deras användning inom medicinindustrin. De flesta har också gjort en röntgenundersökning och många mödrar har använt ultraljud som läkare använder för att kontrollera sitt barn medan det fortfarande är i livmodern. Röntgen och ultraljud är bara några av de tekniker som används inom NDT/NDE. Antalet inspektionsmetoder verkar växa dagligen, men en snabb sammanfattning av de vanligaste metoderna ges nedan.
Visuell och optisk testning (VT)
Den mest grundläggande oförstörande provtagningsmetoden är visuell undersökning. Visuella undersökare följer procedurer som sträcker sig från att helt enkelt titta på en del för att se om ytliga defekter är synliga, till att använda datorstyrda kamerasystem för att automatiskt känna igen och mäta egenskaper hos en komponent.
Radiografi (RT)
Radiografisk strålning (RT) innebär användning av penetrerande gamma- eller röntgenstrålning för att undersöka materials och produkters defekter och interna egenskaper. En röntgenapparat eller radioaktiv isotop används som strålkälla. Strålning riktas genom en del och mot film eller annat medium. Den resulterande skugggrafen visar delens interna egenskaper och sundhet. Förändringar i materialtjocklek och densitet indikeras som ljusare eller mörkare områden på filmen. De mörkare områdena i röntgenbilden nedan representerar interna hålrum i komponenten.
Magnetisk partikeltestning (MT)
Denna NDT-metod utförs genom att inducera ett magnetfält i ett ferromagnetiskt material och sedan bestryka ytan med järnpartiklar (antingen torra eller suspenderade i vätska). Ytliga och ytnära defekter producerar magnetiska poler eller förvränger magnetfältet på ett sådant sätt att järnpartiklarna attraheras och koncentreras. Detta ger en synlig indikation på defekter på materialets yta. Bilderna nedan visar en komponent före och efter inspektion med torra magnetiska partiklar.
Ultraljudsprovning (UT)
Vid ultraljudsprovning sänds högfrekventa ljudvågor in i ett material för att upptäcka defekter eller lokalisera förändringar i materialegenskaper. Den vanligaste ultraljudsprovningstekniken är pulseko, varigenom ljud förs in i ett testobjekt och reflektioner (ekon) från interna defekter eller delens geometriska ytor returneras till en mottagare. Nedan visas ett exempel på svetsinspektion med skjuvvåg. Lägg märke till indikationen som sträcker sig till skärmens övre gränser. Denna indikation produceras av ljud som reflekteras från en defekt i svetsen.
Penetranttestning (PT)
Testobjektet beläggs med en lösning som innehåller ett synligt eller fluorescerande färgämne. Överskottslösning avlägsnas sedan från objektets yta, men lämnar kvar ytliga defekter. En framkallare appliceras sedan för att dra ut penetranten ur defekterna. Med fluorescerande färgämnen används ultraviolett ljus för att få utbredning att fluorescera starkt, vilket gör att defekter lätt kan ses. Med synliga färgämnen gör livfulla färgkontraster mellan penetranten och framkallaren "utbredning" lätt att se. De röda indikationerna nedan representerar ett antal defekter i denna komponent.
Eelektromagnetisk testning (ET)
Elektriska strömmar (virvelströmmar) genereras i ett ledande material av ett föränderligt magnetfält. Styrkan hos dessa virvelströmmar kan mätas. Materialdefekter orsakar avbrott i virvelströmmarnas flöde, vilket varnar inspektören för förekomsten av en defekt. Virvelströmmar påverkas också av ett materials elektriska ledningsförmåga och magnetiska permeabilitet, vilket gör det möjligt att sortera vissa material baserat på dessa egenskaper. Teknikern nedan inspekterar en flygplansvinge för defekter.
Läckagetestning (LT)
Flera tekniker används för att upptäcka och lokalisera läckor i tryckinneslutningsdelar, tryckkärl och konstruktioner. Läckor kan upptäckas med hjälp av elektroniska lyssningsanordningar, tryckmätningar, vätske- och gaspenetreringstekniker och/eller ett enkelt såpbubbeltest.
Akustisk emissionstestning (AE)
När ett fast material utsätts för spänningar avger ofullkomligheter i materialet korta utbrott av akustisk energi som kallas "emissioner". Precis som vid ultraljudsprovning kan akustiska emissioner detekteras med hjälp av speciella mottagare. Emissionskällor kan utvärderas genom att studera deras intensitet och ankomsttid för att samla in information om energikällorna, såsom deras plats.
If you want to know more information or have any questions or need any further assistance about NDE, please contact us freely: info@zhhimg.com
Publiceringstid: 27 dec 2021