Vad är NDU?

Vad är NDU?

Oförstörande utvärdering (NDE) är en term som ofta används omväxlande med NDT.Tekniskt sett används dock NDU för att beskriva mätningar som är mer kvantitativa till sin natur.Till exempel skulle en NDU-metod inte bara lokalisera en defekt, utan den skulle också användas för att mäta något om den defekten såsom dess storlek, form och orientering.NDE kan användas för att bestämma materialegenskaper, såsom brottseghet, formbarhet och andra fysikaliska egenskaper.

Vissa NDT/NDE-tekniker:

Många människor är redan bekanta med några av de teknologier som används i NDT och NDU från deras användning inom den medicinska industrin.De flesta människor har också fått en röntgenundersökning och många mammor har fått ultraljud som läkare använt för att göra en kontroll av sitt barn medan de fortfarande är i livmodern.Röntgenstrålar och ultraljud är bara några av de tekniker som används inom området NDT/NDU.Antalet inspektionsmetoder verkar växa dagligen, men en snabb sammanfattning av de vanligaste metoderna ges nedan.

Visuell och optisk testning (VT)

Den mest grundläggande NDT-metoden är visuell undersökning.Visuella granskare följer procedurer som sträcker sig från att bara titta på en del för att se om ytdefekter är synliga, till att använda datorstyrda kamerasystem för att automatiskt känna igen och mäta egenskaper hos en komponent.

Röntgen (RT)

RT innebär användning av penetrerande gamma- eller röntgenstrålning för att undersöka material och produkts defekter och inre egenskaper.En röntgenapparat eller radioaktiv isotop används som strålningskälla.Strålning riktas genom en del och mot film eller annat medium.Den resulterande skugggrafen visar delens inre egenskaper och sundhet.Ändringar av materialtjocklek och densitet indikeras som ljusare eller mörkare områden på filmen.De mörkare områdena i röntgenbilden nedan representerar inre hålrum i komponenten.

Magnetisk partikeltestning (MT)

Denna NDT-metod åstadkoms genom att inducera ett magnetfält i ett ferromagnetiskt material och sedan pudra ytan med järnpartiklar (antingen torra eller suspenderade i vätska).Yt- och ytnära brister producerar magnetiska poler eller förvränger magnetfältet på ett sådant sätt att järnpartiklarna attraheras och koncentreras.Detta ger en synlig indikation på defekt på materialets yta.Bilderna nedan visar en komponent före och efter inspektion med torra magnetiska partiklar.

Ultraljudstestning (UT)

Vid ultraljudstestning överförs högfrekventa ljudvågor in i ett material för att upptäcka brister eller för att lokalisera förändringar i materialegenskaper.Den vanligaste tekniken för ultraljudstestning är pulseko, där ljud förs in i ett testobjekt och reflektioner (ekon) från inre defekter eller delens geometriska ytor återförs till en mottagare.Nedan är ett exempel på skjuvvågssvetsinspektion.Lägg märke till att indikeringen sträcker sig till skärmens övre gränser.Denna indikation produceras av ljud som reflekteras från en defekt i svetsen.

Penetranttestning (PT)

Testobjektet är belagt med en lösning som innehåller ett synligt eller fluorescerande färgämne.Överskottslösning avlägsnas sedan från föremålets yta men lämnar den i ytbrytande defekter.En framkallare appliceras sedan för att dra ut penetranten ur defekterna.Med fluorescerande färgämnen används ultraviolett ljus för att få blödningen att fluorescera ljust, vilket gör att defekter lätt kan ses.Med synliga färgämnen, livfulla färgkontraster mellan penetrant och framkallare gör "bleedout" lätt att se.De röda indikationerna nedan representerar ett antal defekter i denna komponent.

Elektromagnetisk testning (ET)

Elektriska strömmar (virvelströmmar) genereras i ett ledande material av ett förändrat magnetfält.Styrkan hos dessa virvelströmmar kan mätas.Materialdefekter orsakar avbrott i flödet av virvelströmmar som uppmärksammar inspektören på förekomsten av en defekt.Virvelströmmar påverkas också av ett materials elektriska ledningsförmåga och magnetiska permeabilitet, vilket gör det möjligt att sortera vissa material utifrån dessa egenskaper.Teknikern nedan inspekterar en flygplansvinge för defekter.

Läckagetestning (LT)

Flera tekniker används för att upptäcka och lokalisera läckor i tryckinneslutningsdelar, tryckkärl och strukturer.Läckor kan upptäckas genom att använda elektroniska avlyssningsapparater, tryckmätningsmätningar, vätske- och gaspenetrerande tekniker och/eller ett enkelt såpbubbeltest.

Akustisk emissionstestning (AE)

När ett fast material utsätts för påfrestningar avger ofullkomligheter i materialet korta skurar av akustisk energi som kallas "emissioner".Liksom vid ultraljudstestning kan akustiska emissioner detekteras av speciella mottagare.Emissionskällor kan utvärderas genom att studera deras intensitet och ankomsttid för att samla in information om energikällorna, till exempel var de befinner sig.